amnesiia

Jahaja, det är som rubriken lyder, valborg i Landskrona idag. Och jag har ångest... Har 300 spänn. Till resten av månaden. Luren är laddad, räkningarna betalda, kattmat införskaffat och även lite människomat - men långt ifrån tillräckligt. Fy fan asså det kommer bli en låång månad... Tur att jag får 200 av min hyresvärd för den städningen jag delade med hon andra inneboende, blir iallafall lite mat ett packe cigg o en holk elr nåt...

fyfan asså... blödde bara ett par droppar igår.. var hos kuratorn kl13 sen var jag ute o snurrade så var inte hemma förrän efter 23, och jag bytte inte binda en enda gång, behövdes ej. Sen vaknar jag i morse.... jag brukar inte ens blöda på nätterna i vanliga fall, men fy fan... O ont har jag, det var det som väckte mig... nä, nu ljög jag, maya väckte mig men det var smärtan som fick mig att stiga upp. Så nu har jag fixat frulle, ska ta en tramadol o sen mecka en liten.

Nu drömmer jag om den dära jävla skogen igen. Fast åtminstone ingen mardröm, så fort det börjar likna en vaknar jag. Jag börjar hitta till stugan själv nu med, innan började drömmen där elr så bara hamnade jag där nu kan jag gå ut i skogen till stugan o hem igen om jag vill. Fast drömmenjag hade idag slutade med att jag skulle till stugan för o hämta nåt elr göra nåt kommer inte ihåg så skulle jag gå dit själv, och jag blev osäker på vägen och ville ha någon med mig, då vände sig alla emot mig stämningen blev otäck och jag vaknade. Ametisten jag fick av mamma hjälper kanske ändå :) har ju till o med vaknat av mig själv, I NORMAL TID, sista tiden. Sover inte längre 13h.

Mitt nya liv... ja de har väl börjat nu. Vet inte va jag ska göra med det bara :P haha... jag vet ju vad jag måste ta tag i osv men jag menar på vardagarna har ju ingen o umgås med..... Kan inte sitta hos mamma o uggla hela tiden. Familjen här går ju att sitta med, en stund, men det blir för mkt.. Konstigt att man kan bo i samma hus, men ändå leva i vitt skilda världar. Tjejen som bor här är dock lite lättare att umgås med, där får jag utlopp för vissa sidor. Kan sitta o dricka kaffe o röka cigg i timmar o snacka om kläder, killar o smink. Men det pallar jag inte heller varje dag :P max en gång i veckan, kanske två.. Men men de kommer väl, jag har en känsla av att man kanske stöter på lite likasinnade vänner på komvux haha... av alla ställen....

Är det något jag verkligen hatar så är det att såra en människa, att göra någon besviken.. Att behöva se hur deras ögon tåras och hur det knyter sig i halsen när de ska försöka säga något. Jag hatar att se hur man bara krossar någon hjärta, man ser hur något dör inom dom. Jag hatar det, det är hemskt.

Det blev en trevlig dag idag :) Elr ja, dagen är ju inte slut så ska inte säga för mkt hehe... Hela huset vaknade strax efter jag skrev inlägget i morse, så jag kokade te och kaffe till alla och hyresvärdens pojkvän lagade fattiga riddare. Vid tolv stack vi iväg till kontoret, städningen tog 1½-2h, precis lagom snabbt. Efteråt vart man duktigt kaffesugen och eftersom vädret var så fint bjöd den andra inneboende på fika i solen :) mysigt. Blev kaffe o cigg o lite fönstershopping på vägen till bussen. Nu ska jag äta, har pommes i ugnen o medans de blir klara meckar jag en så jag kan gå ut direkt efter. Skön dag idag, hoppas kvällen blir lika bra. :)

Ja, jag har varit uppe sedan kvart över åtta. Har käkat duschat och till o med hunnit spela lite. Varför är jag då uppe så tidigt? Jo, för min hyresvärds kontor skall städas. Och snart är det mitt jobb, men först måste jag följa med dit en gång o se hur det ser ut och vad som skall göras. Det skulle vi göra idag, vi skulle dra vid 9-10. Nu är klockan tio i tio, jag är fullt påklädd men den andra inneboende som ska med mig dit har inte ens vaknat än. Jag har liksom inte hela dagen på mig, vid 12-13 ska jag följa med hyresvärden bort till babys jobb och titta på ett matbord och städningen tar 2-3h. Alltså, vaknar hon inte snart hinner jag inte. Och jag fick inte berätta för baby att jag skulle städa där, min hyresvärd var rädd för klydd eftersom att han fixade så jag fick sparken från mitt förra jobb. Men så va fan ska jag säga när han ringer mig vid tolv o undrar om jag är redo att sticka, när jag i själva verket står i andra änden av stan o moppar golv? Suck... Funderar fan på att väcka henne. Hatar att väcka människor, för jag hatar själv att bli väckt. Då sätter jag hellre på musik och springer i trappan tills hon vaknar ;P

Asså jag är för gammal för att få höra saker som att jag inte får gå hemifrån förrän jag städat. Vem fan tror hon att hon är? Precis som att hon läser min post o tar sig friheten att tvätta, krympa och trolla bort mina kläder. Är så trött på detta jävla dårhuset! Hon klagar på att jag aldrig städar 'gemensamma utrymmen', men vafan jag sitter på mitt rum hela jävla dagarna?? Jag går ner i köket när jag ska ta något att äta men jag äter fan i mig på mitt rum. Den andra inneboende vistas i hela huset, sitter nere i vardagsrummet framför tvn varje dag och äter osv där nere, o jag har då aldrig sett henne dra ett drag med dammsugaren utanför hennes rum. Men just det ja, hon är ju 'den ordentliga'. Det är ju jag som ska ta skiten, slackern.

Ja då sitter man här.. Har en nykokt kopp te och två mackor, bredda med både smör och mjukost och skinka för att det inte ska bli så torrt direkt på morgonen. Ser inte alls fram emot tiden hos kuratorn om två timmar, inte det minsta. Fick en imodium och nåt lugnande av min hyresvärd igår kväll, de tillsammans med två holkar var väl lugnande om nåt... Så jävla skönt. Bara kände hur allt sköljdes bort på nåt sätt. Kunde fortfarande se problem men allting klarnade lite då mina känslor var ur vägen, och det behövde jag verkligen igår. Mådde rätt kass igår med, sen när baby kom hit började vi bråka direkt.. Sen efter att jag slängt ut han satt jag nere i köket och skakade och kände hur det knöt sig i bröstet kunde inte andas ville bara spy, det såg min hyresvärd och vad hon än gav mig var det precis vad jag behövde.. Så jag kanske inte var helt fel på det när jag sa att jag överväger antidepressiva.

usch igår var den jobbigaste natten jag kan minnas....inte nog med att jag grät så att jag inte kunde andas, bokstavligt talat, så sprang jag på toaletten varannan timme med världens diarré..... men jag klarade mig igenom natten iallafall. Emellanåt undrade jag fan om jag skulle orka,ville bara få slut på skitet, började tänka på olika sätt att ta livet av mig. Sen (jag vet inte hur det kom upp i huvet) tänkte jag om min mamma hade tagit livet av sig. Såg framför mig hur hennes kille åkte dit som vanligt o hittade henne o ringde mig o sa att jag var tvungen att komma dit så kom jag dit o såg henne.......... det fick mig bara till o gråta ännu mer hysteriskt, men jag insåg att jag inte kan göra så. Men allt kändes så hopplöst. Det känns som varenda viktigt beslut jag har tagit i mitt liv har varit fel, jag har alltid mått dåligt och har därför valt det lättaste o bekvämaste o det gör att allting är ett helvete idag. Jag hade behövt börja om från början, det känns som om hela mitt liv är över redan pga alla dåliga val jag gjort. O när jag insåg detta grät jag bara ännu mer.... Vill liksom bara gå till soc elr nåt o få ett jobb o en lgh o allting fixat, jag orkar inte själv. Det är så jävla mkt jag måste ta tag i, allt är upp o ner men jag orkar verkligen inte. Jag är 19år,inneboende, skulder upp över öronen, gravid, ingen utbildning. Det känns som om jag aldrig kommer komma någonstans...

jag vet inte om jag orkar detta... det är knappt en vecka kvar sen är graviditeten ur världen men det är bara toppen på isberget som försvinner.... fortfarande en hel jävla titanicsänkare kvar.... och jag orkar inte. jag orkar verkligen inte mer..........

elr åtminstone inspiration. ingenting funkar när man mår såhär. visst kan jag sätta ångesten åt sidan o bjuda på ett leende då o då, men de är halvhjärtat och inte speciellt långvarigt. va fan ska jag göra? hoppas kuratorn jag träffar på fredag är vettig.

hallåja... inte haft någon vidare lust att skriva sista tiden, kände mig tvungen. men sen kom jag på att det är faktiskt för min egen skull jag skriver.

KK ringde o väckte mig i morse, jag har en tid idag 13.40 istället :) dom är ju helt underbara! jag får väl ändå genomgå den dära jobbiga tvåstegsaborten gissar jag, men jag får det gjort snabbare iallafall. och inte nog med det, idag ska mitt lämp komma så att jag kan börja övningsköra :) wohooo dagen börjar bra!

Äntligen har jag fått en tid till KK!!! Ska vara där den 20e april för ultralljud så vi kan tidsbestämma aborten. Men.... jag försöker tänka positivt... har varit hemma hos mamma nu sen i onsdags kom hem igår kväll, kände att jag behövde ladda batterierna lite o bara ta de lugnt, jag behövde komma hem...... Men.... de jag skulle skriva.... Den 20e april, då är jag inne i 17e veckan.... o v18 e sista veckan att göra abort i Sverige, du kan göra det efter men behöver socialstyrelsens godkännande. Så jag är lite nojig, tänk så får jag inte tid till själva aborten förrän i slutet på april? Tänk så har jag gått för långt? Men hon i receptionen lugnade mig iallafall lite, sade att jag faktiskt inte alls behöver vara i v15 nu. Dom beräknar ju from sista mensdagen, vilket var i nyårshelgen, men jag kan ju ha blivit gravid senare än så. Man får väl hoppas... Läste att barnet har naglar osv nu i 16e veckan.............. Har jag gått längre än v18 så behåller jag barnet o flyttar hem till mamma igen. I v21 är barnet så pass utvecklat att det kan leva utanför livmodern, hur ser det då ut i v18? kan inte vara mkt kvar.... avsluta livet på något som lika bra kunnat vara en ödla är en sak, men om det liksom är ett fullt utvecklat barn som bara behöver växa till sig lite... fyfan

Usche ja fyyy i helvete va jag e hungriiig! det e nåt av det värsta med att vara gravid o pank o inte ha nån mat hemma. Jag gör mitt bästa för o hålla igen på den lilla mat jag har så den räcker till nästa löning, men inte lätt när magen skriker efter mat var tredje timme! Nu har jag ju gått snart halva tiden o aptiten ökar mer o mer för varje dag. För o inte tala om törsten.. dricker flera liter vatten om dagen, vaknar 2-3ggr varje natt o sveper o fyller på mitt vattenglas som alltid står brevid mig. Detta är jobbigt.... men förhoppningsvis är det sista veckan nu, jag skiter i hur lite lön vi får och hur mycket utgifter vi har, nu ska aborten prioriteras! Om jag sen får gå utan mat i en vecka, så braaa då, då blir jag kanske av med bebiskilona.

börjar bli mer lag än undantag att jag skriver ett inlägg varannan dag... va ska jag säga, jag har inte haft lust. När jag mår som jag mår känns det onödigt att bara svärta ner allt omkring mig, jag skriver när jag behöver få ut något men just nu känns det bara önodigt att sprida min ångest och negativa energi. så jag gör mitt bästa för o hålla humöret uppe utåt. det lyckas väl till viss del.... men baby märker att det är nåt fel på mig. Han tycker jag är kall och oengagerad och att jag inte bryr mig om vårt förhållande... *Det är ju tur att vi har känt varann i 5år så att han vet hur jag fungerar o ser skillnad på när jag är arg på han och när jag är deprimerad* ja de skulle man kunna tro iaf.

Jag kommer gräva ner mig snart

Allting har varit så mörkt sista tiden... inte bara i mina tankar, utan till o med i mina drömmar förföljer mörkret mig. Jag kan inte sova, jag har alla möjliga sorters mardrömmar och de väcker mig var 3-4e timme. Jag vaknar o gråter varje dag, av olika anledningar. Och när jag börjar skriva här gråter jag ännu mer när jag läser mina ord. Jag vill inte må såhär.... Jag har många ggr trott att det är något fel på mig, att jag har en sjukdom. Ge mig några happypills så går de över liksom, men isåfall hade ju gräset hjälpt. Men det är fan knappt att det hjälper längre. Men som sagt jag tror inte att det i grunden är mig det är fel på. Jag tror det är mitt sjuka liv och alla bisarra händelser jag varit med om som traumatiserat och format mig till den jag är. Jag tror absolut att jag hade behövt terapi, men jag tror inte att det är någon speciell sjukdom, jag har helt enkelt bara en trasig själ, ett brustet hjärta och en kluven hjärna och med rätt människor runt mig, med rätt personer att prata med hade jag kunnat bli hel igen. Men var hittar man dessa personer?

nu har det återigen gått två dagar utan att jag skriver, men denna gången har jag faktiskt ingen ursäkt..

Dagen blev precis liiite bättre ;)

Jahapp va fan ska man göra idag då? Vaknade på bra humör men det har gradvis ersatts av ångest. Baby bara tjurar om allt. Fattar inte va de är med han... Han är ledig idag, det är fredag, även om vi inte har några pengar så hade han kunnat komma hit med mopsen så kunde vi tagit en mysig promenad.. Men nej, han har kollat UFC sen han vaknade, och nu är han trött o ska vila. Seriöst?

Fick mina pengar i fredags, skulle ju ringa abortmottagningen då och boka en tid. Men efter räkningar hade jag 1100 över, kattmat o kattsand var akut (-300) ingen mat hade jag hemma heller (-600) vart tvungen att ladda min mobil så att jag överhududtaget kan ringa (-150) sen vart jag pank.... Men tänkte, det är lugnt, för baby får ju faktiskt lön i veckan. Synd bara att han har lånat pengar av firman, så att de drog en tusing från denna veckolönen, där var inte ens 300 över och då har vi bara köpt det absolut nödvändigaste som pasta och filmjölk så att jag har nåt o leva på... Så nu sitter jag här o vet fan inte va jag ska göra. Idag är jag inne på vecka 14, vilket innebär att jag har 4v till på mig att göra aborten... Men jag tycker redan att jag har väntat alldeles för länge... Kan känna bebisen röra sig ibland, läste att barnet har börjat hicka i v13 så de e kanske de jag känner..... FÅR PANIK