.

usch igår var den jobbigaste natten jag kan minnas....inte nog med att jag grät så att jag inte kunde andas, bokstavligt talat, så sprang jag på toaletten varannan timme med världens diarré..... men jag klarade mig igenom natten iallafall. Emellanåt undrade jag fan om jag skulle orka,ville bara få slut på skitet, började tänka på olika sätt att ta livet av mig. Sen (jag vet inte hur det kom upp i huvet) tänkte jag om min mamma hade tagit livet av sig. Såg framför mig hur hennes kille åkte dit som vanligt o hittade henne o ringde mig o sa att jag var tvungen att komma dit så kom jag dit o såg henne.......... det fick mig bara till o gråta ännu mer hysteriskt, men jag insåg att jag inte kan göra så. Men allt kändes så hopplöst. Det känns som varenda viktigt beslut jag har tagit i mitt liv har varit fel, jag har alltid mått dåligt och har därför valt det lättaste o bekvämaste o det gör att allting är ett helvete idag. Jag hade behövt börja om från början, det känns som om hela mitt liv är över redan pga alla dåliga val jag gjort. O när jag insåg detta grät jag bara ännu mer.... Vill liksom bara gå till soc elr nåt o få ett jobb o en lgh o allting fixat, jag orkar inte själv. Det är så jävla mkt jag måste ta tag i, allt är upp o ner men jag orkar verkligen inte. Jag är 19år,inneboende, skulder upp över öronen, gravid, ingen utbildning. Det känns som om jag aldrig kommer komma någonstans...
Jag hade behövt någon att prata med som hade kunnat hjälpa mig med det med, som hade kunnat guida mig till studier osv. Eller de kanske räcker med någon att prata med, som kan pusha mig till o ta tag i allt själv, en sak i taget. Ska jag va ärlig tror jag benzo hade hjälpt mig där. En sort som inte gör mig till en likgiltig zombie utan en sort som sparkar mig i röven o ger mig ork att resa mig ur sängen. Måste finnas någon sort som gör det lättare att bearbeta sina känslor utan att förtränga dom. Vi får se, imorgon ska jag till kuratorn antar att vi inte kommer prata om sådant imorgon, även om ajg hade behövt något nu nu nu.... Vi får se. Jag hoppas på det bästa..
Nu ska jag klä på mig o ge mig bort till mobilia o handla lite smått, hoppas röven kan hålla sig stängd tills jag e hemma.... får ge fan i o äta o dricka mer.
Peace

Kommentarer
Postat av: ♦ Viggin ♦

Tittade bara förbi :) Hoppas allt är bra?

2011-04-14 @ 17:31:50
URL: http://viggin.blogg.se/
Postat av: HannaFindus

Jag brukar också få diarré när jag är riktigt jävla nervös inför något.

Åh, kära vän! Saker är verkligen inte hopplösa bara för att det känns och verkar så nu. Jag känner på mig att du kommer må bättre så fort du fått aborten ur världen och då kan släppa det och gå vidare. Sen kommer du att prata med någon (oerhört starkt steg...keep up the good work) och då kommer massa saker att kännas lättare efter hand. Då kanske du finner motivation att plugga, om det är det du vill. Alt. verkligen ta dig ut på arbetsmarknaden. Och när detta väl har löst sig, försvinner lånen också. Men just nu kan du inte oroa dig för allting samtidigt. Ta en sak i taget. Börja med aborten och kuratorn, så är jag säker på att stressen minskar avesvärt. Man kan inte ta hur mycket skit som helst samtidigt.

Du klarar detta!

2011-04-15 @ 01:18:51
URL: http://nattstad.se/HannaFindus
Postat av: L

du har så rätt.. vet mkt väl om att jag till stor del stressar upp mig själv. blir överväldigad av allt jag måste ta tag i.. men förhoppningsvis hjälper kuratorn mig att lugna ner mig o bearbeta listan steg för steg :)

2011-04-15 @ 09:01:59
URL: http://amnesiia.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0