amnesiia

mörka tider

Allting har varit så mörkt sista tiden... inte bara i mina tankar, utan till o med i mina drömmar förföljer mörkret mig. Jag kan inte sova, jag har alla möjliga sorters mardrömmar och de väcker mig var 3-4e timme. Jag vaknar o gråter varje dag, av olika anledningar. Och när jag börjar skriva här gråter jag ännu mer när jag läser mina ord. Jag vill inte må såhär.... Jag har många ggr trott att det är något fel på mig, att jag har en sjukdom. Ge mig några happypills så går de över liksom, men isåfall hade ju gräset hjälpt. Men det är fan knappt att det hjälper längre. Men som sagt jag tror inte att det i grunden är mig det är fel på. Jag tror det är mitt sjuka liv och alla bisarra händelser jag varit med om som traumatiserat och format mig till den jag är. Jag tror absolut att jag hade behövt terapi, men jag tror inte att det är någon speciell sjukdom, jag har helt enkelt bara en trasig själ, ett brustet hjärta och en kluven hjärna och med rätt människor runt mig, med rätt personer att prata med hade jag kunnat bli hel igen. Men var hittar man dessa personer?

peace

Hej på dig! Gillar du tävlingar? Kika då in på min blogg. Jag har nämligen TRE tävlingar på gång och det enda du behöver göra är att anmäla att du är med samt på någon av dom tipsa med en bild. Du behöver inte länka till mig eller gilla någonting på facebook eller annat trams! Gillar du inte tävlingar eller sånahär kommentarer så ber jag om ursäkt ^^

Hej! :) hade varit kul om du ville kika in på min blogg och säga vad du tycker om den :) Kanske rösta vilken outfits du tycker har varit snyggast denna veckan osv :) ha det bra , kram :)

Jävla as som kommenterat innan... sellouts!

Jag har mått som du och till slut gick det så långt att jag släppte allt och ringde vårdcentralen och sa att jag är deprimerad och behöver prata med någon. Ju längre man håller undan saker desto jävligare blir det att klara av vardagen och ibland måste man bara tillåta sig själv att erkänna för någon att man inte riktigt orkar. Och nej, jag anser inte heller att piller är lösningen...men ibland behöver man det kombinerat med att man pratar med någon för att komma upp till en någorlunda "normal nivå" där man känner att man kan prata om saker och inte gräva ner det. Jag gick i terapi i ett och ett halvt år och kosta vad det kosta vill blev jag glad igen efter att har varit ledsen i tio år. Jag behövde det helt enkelt.

Gumman du vet att jag alltid finns här för dig. Ring eller skicka spelar ingen roll har alltid tid för dig. Tvecka inte <3 Emelie