slö i sinne
börjar bli mer lag än undantag att jag skriver ett inlägg varannan dag... va ska jag säga, jag har inte haft lust. När jag mår som jag mår känns det onödigt att bara svärta ner allt omkring mig, jag skriver när jag behöver få ut något men just nu känns det bara önodigt att sprida min ångest och negativa energi. så jag gör mitt bästa för o hålla humöret uppe utåt. det lyckas väl till viss del.... men baby märker att det är nåt fel på mig. Han tycker jag är kall och oengagerad och att jag inte bryr mig om vårt förhållande... *Det är ju tur att vi har känt varann i 5år så att han vet hur jag fungerar o ser skillnad på när jag är arg på han och när jag är deprimerad* ja de skulle man kunna tro iaf.
Fattar inte han asså.... det är absolut inte första gången jag mår så här i vårt förhållande, o VARJE gång tror han att problemet ligger i oss och/elr att jag har gjort något 'dumt' elr att jag inte vill va tsm med han osv.... Han förstår inte att jag drar mig undan, att jag kan uppfattas som likgiltig, att allt det är ett sätt för mig att hålla masken. Att inte dra ner folk omkring mig. Jag menar säger jag till han hur jag mår, då myser vi lite sen röker vi en fet sen tror han att det har gått över till nästa dag. Han förstår inte att detta är nåot som alltid ligger inuti mig o bara väntar, o växer, för att ca en gång om året komma tilbaka o förgöra mig. Större och starkare för varje gång.
Men det är ju inte lätt för han o veta, han utgår väl ifrån att jag är normal.
till något helt annat...
Sjukaste hände igår... Två av babys arbetskamrater riskerade att mista livet.
Först är där en som under en tid betett sig konstigt, han har tydligen kört/backat in i grejer osv, de har frågat om han ser dåligt men han har viftat bort det. Så igår morse hade han ringt till en arbetskollega o bara yrat, 'pratat i tungor' typ, de hade blivit oroliga o fått in han till akuten. =hjärntumör bakom ögat, killen kommer aldrig mer kunna jobba elr leva ett normalt liv, han e fucked.
Ca en timme senare så är en annan arbetskollega till baby ute o kör, han är på väg ut från firman på väg till ett jobb när en lastbil kommer utkörande i full fart. Han hinner inte bromsa, pang. = söndertrasat knä, bruten bröstkorg, tänderna åt helvete. Men han klarade sig iallafall...
Sjukt att detta hände inom loppet av en timme...
As I said before, det är mörka tider.
Peace
Kommentarer
Trackback
